Tänk vad härligt...

...ändå med alla dessa nya familjekonstellationer. Molly och Leon har, tack vare mina livsval, begåvats med följande: en älskad pappa Lee, en världens bästa bonus-pappa Lalle, två morfrar: morfar Pär och morfar Åke, tre (!) farfrar: grandad David på Cypern, farfar Janne med de stora tummarna, farfar Pete (som bor i Spanien nånstans och som de inte träffat nån gång men kanske en dag... Tre farmorar: farmor Linda (på Cypern), bonus-farmor Irene och dubbel-bonus-farmor Marianne, bonus farbror Putte, samt tre bonus syskon: Linneá, Lone och Linus. Och till detta; en konvensionell uppsättning härliga mostrar (Emma, Kajsa, Kicki) en engelsk kusin (Chloé) och världens finaste mormor Ann-Christine! Pust! Har jag glömt nån? Ja, oj då förlåt Milo, Du oxå förståss!

Hur som helst, när det är jul krävs det en viss logistisk förmåga för att få ihop firandet till allas förnöjsamhet. Sen gäller det att vara flexibel, förlåtande och att försöka ta allt med ro och klarar man det så kan man faktiskt ro julen i land med, om inte elegans så iallafall...charm! Och med fokus på att julen är barnens högtid blev det såhär i år:

Julafton nr.1 firades dan före dopparedagen i Stavsäter tillsammans med mormor, morfar och mostrar. Julafton nr.2 firades den 24:e hos farmor Irene och farbror Patrik. Och tillsist julafton nr.3 som firades hos farfar på Stenhuggargatan.

God fortsättning och leve den moderna familjen!