Stor och Mellan...

...har rest till sin pappa i Stockholm. Lilla M är hemma med sin pappa i kväll. Och eftersom jag inte är van att bara representera mig själv nu för tiden, så känns det lite...tomt. Måste liksom hitta tillbaka till den jag var innan. Och vem var det nu igen?, tänker jag när jag sitter där på tjejmiddan på lördagkvällen. Två bebisar finns med oss ikväll. Och för varje litet bebis-läte de utstöter hinner min kropp reagera som om det vore min bebis som låter. Men det är det inte. För jag är själv här ikväll.

I takt med att den glittriga värdinnan (och underbaraste vännen) fyller mitt vinglas känner jag hur jag sakta förvandlas från mamma-Helene till den jag en gång var. Och märker hur jag omedvetet styr in samtalet på...saker jag gjorde (hahaha, vad patetisk jag är) för 10-15 år sen. När jag var ung och fri och bodde i Stockholm och London och drack Long island ice tea och dansade på coola nattklubbar nätterna igenom. Jag liksom regregerar...till den grad att jag, när jag vaknar upp på morgonen dagen efter, upptäcker att min mobil är borta. ÅNGEST!

I dag är det söndag och jag är så GLAD att vara tillbaka som mamma-Helene igen...Jag myser lite extra med Lilla M idag. När jag får gosa och krama hans knubbiga lilla kropp och snusa på hans fjuniga lilla hjässa känns, den vi brukade kalla "söndagsångesten", inte så farlig trots allt. Mannnen i mitt skämmer bort mig med god mat, cocacola med is och en film och när han säger att "en mobil är en värdslig sak", så älskar jag honom lite extra.