...vilket är tur, eftersom jag de senaste åtta åren, thanks to my beloved children, inte fått en enda sovmorgon...typ. Men som med det mesta i livet är det bättre att gilla läget än att bli sur och bitter och kanske är det närmare sanningen att kalla min förkärlek till dagens tidiga timmar för skicklighet istället för tur. Jag menar för att kunna njuta av en tidig morgon krävs ett relativt tidigt isänggående. Man skulle kunna säga att man på så vis tar ut sovmorgonen i förskott. Nackdelen med detta är att man av andra familjemedlemmar riskerar att bli betraktad som osocial. Men det är smällar man får ta. För ingenting uppväger en tidig gryningsfrukost tillsammans med den här charmerande mannen. Godmorgon!
