...och det är tyst och stilla här på jobbet. Fördriver tiden bäst jag kan. Håller mig vaken med hjälp av hinkvis med kaffe och tuggar Omeprasol som vore det godis. Kommer och tänka på något Peter Stormare sa i morse när han blev intervjuad på nyhetsmorgon. Tydligen visste han redan som mycket liten att han ville bli skådespelare . Han berättade att han som femåring sagt till sin mamma att han som vuxen skulle flytta till Amerika och spela in film. Min första tanke på det är; fascinerande! Den andra; efterhandskonstruktion. Jag tänker att det låter lite väl bekant. Är det inte ganska vanligt ändå att man hör om att framgångsrika personer redan som små barn tycktes veta att de som vuxna skulle bli något stort? Sen tänker jag på sannorlikheten att det bakom alla de som lyckas bli det de drömde om som barn antagligen finns några millioner andra barn som varit lika övertygade om sin stjärnstoftade framtid. Massor av fallna stjärnor som i dag jobbar på bank, sjukhus, post (fast den är nedlagd va?), fabrik and you name it. Fast de blir ju förståss aldrig intervjuade på nyhetsmorgon. Om vad de drömde om som små.
