Min mormor...

...påstod på allvar, under slutet av sina levnadsdar, att hon hade varit på månen. Och då fullmånen lyser på himlen, som den gjorde i morse, kommer jag alltid att tänka på henne.

Jo, minsann, mormor hade varit på månen. Hon hade bokat nån sån där gruppresa dit. "Men det var allt en besvikelse", sa mormor. "Det var knappt något att se. Bara en massa stenar. Och dessutom fanns det inga restauranger på månen och de som annordnat resan hade glömt att informera om att vi skulle haft matsäck med oss".

Jag minns att jag inte visste riktigt hur jag skulle förhålla mig när mormor berättade sånt här. Men jag tänkte att, vem är jag att komma och ifrågasätta hennes verklighet, så jag frågade hur de hade kommit dit.

Och mormor svarade att det visst hade varit med "nån raket".