Milo har länge suttit och sneglat...

...på oss andra när vi ätit och det har nästan gett oss lite dåligt samvete vid middagsbordet. Här sitter vi och slevar i oss liksom och där nere, i sin lilla "truck", sitter Milo och trånar. Ibland har man nästan i ren impuls slängt ner en liten matbit till honom, men hejdats i sista stund då vi ju alla vet att Milo varit hänvisad till bröstmjölk. Bara bröstmjölk. Men häromdagen var det så dags för milo att introduceras i den kulinariska värld som han tidigare varit helt utestängd från.

På menyn: Kokt potats mosad i smör (mycket smör!) och några sprut bröstmjölk.

Han verkade tycka att det smakade..."sådär"...

Vad ska jag skylla på?

På morgnarna är det en del att hålla reda på som mamma till tre. Jag måste bland annat se till att barnen:

1. klär på sig
2. äter upp sin frukost
3. borstar sina tänder

För att dessa tre punkter ska införlivas har min främsta uppgift på morgonen blivit att upprepa frågor och uppmaningar av typen: "Leon, har du ätit upp frukosten?". "Molly, borsta tänderna!". "Leon, klä på dig kläderna som jag lagt fram!".
Men ibland blir det av någon anlednig (stress, amningspsykos, trötthet, demens... you name it) lite fel. Så här mycket skrattade Leon i morse...



...när jag, helt allvarligt och med en uppmanande ton, frågade honom:

"Leon, har du ätit upp kläderna?"

När Milo ligger på ett fårskinn...

...och leker med träleksaker från Waldorf butiken känner jag frid i mamma-själen. Jag gick bananas på nämda butik på nätet, och häromdan fick jag leverans på diverse klossar, skallror och andra pedagogiska, giftfria leksaker i regnbågsfärger. Dyrt blev det, men vad gör man inte för sina barn (och för sin egen mamma-image).
Nu ska jag leta vidare på nätet efter gråa hemstickade koftor och raggsockar. Jag vill nämligen ha lite amish-look på gossebarnet. Och det gäller att passa på medan man har nåt att säga till om när det kommer till barnens klädval. Ellerhur Molly ;)

"Infekterade räkor"...

...om Molly får välja!

När vi är i Örebro...

...passar Milo på att shoppa loss.

Dagens outfit:





Randig plyschoverall från Kappahl.

Milo goes Velour!

Häromdan sa Milo till mig...

...att han var redo för en, som han så moget uttryckte det, ny fas i livet. Han sa att han hade tröttnat på att ligga på rygg och att han var less på babygymet. Då gick jag ut i förrådet och hittade Leons gamla "truck". Milo ser plötsligt så mycket äldre ut och längre...och jag tycker mig se att han känner sig lite...tuff när han kör om kring i sitt lilla fordon. Han säger ett han fått ett helt nytt perspektiv på tillvaron.

Min mormor...

...barnens gammelmormor, Signe, räknade alltid upp alla superlativ hon kunde komma på när hon pratade om sina barnbarnsbarn. Så här kunde det låta: "Gulliga, fina, kloka, söta, rara, underbara Gulle-Moll..."eller "Det finns ingen intelligentare sötere, snällare, goare, finare, mer begåvad pojke än min lilla Leon-pojk!" Jag är så glad att Molly och Leon hann träffa denna enastående kvinna som deras gammelmormor var!

I lördags var det Alla Helgona och när det hade blivit riktigt mörkt åkte Leon och jag iväg till kyrkogården och satte ljus på gammelmormors grav. Det var så vackert och lite spöklikt på kyrkogården med alla ljus som brann vid gravarna. Och det var så mysigt att gå där tillsammans med Leon - bara han och jag.

I dag åker jag och Milo till Gävle för att hämta hem Molly som tillbringat sin höstlovsvecka hos sin mormor i Örebro. Min underbara, fina, kloka, snälla, duktiga, omtänksamma, godhjärtade, generösa...mamma. Molly, Leon och Milos mormor!