Möttes av insikten...

...att man inte alltid lyckas med sina förehavanden. Någon skrivkunnig medlem i familjen hade tydligt uttryckt sitt missnöje. Med gul krita. På badrumsdörren.



Godmorgon!

Den lilla handen...

.
...och hur den omsluter nappflaskan. Det är något så rörande över den.

Tre entreér....

...tre outfits, tre tårtor.

Vi har en nykläckt sex-åring här i huset och det har vi firat med en hejdundrande tre-dagars!

Hipp hipp HURRA LEON!

Hej, jag heter Helene och jag...

...är P.F. Pedagogsfobiker alltså. Jag lider av ett komplex som gör att jag känner mig underlägsen pedagoger inom barnomsorgen. Typ fröknar på dagis. Typ lärare på skolan. Jag måste liksom till varje pris bevisa för dessa auktoriteter att jag är bra. En bra mamma. I dag har detta komplex yttrat sig i att jag ägnat förmiddagen åt att tok-städa. Vi får nämligen fin-besök här i eftermiddag. Av frökens dotter som ska leka med min Molly. Och då måste det ju vara fint här hemma.

Skulle kunna säga att Milo är medberoende, då han så sypatiskt sovit i sin vagn hela förmiddagen medan jag, som den komplexfyllda mor jag är, farit fram med dammsugarn och skurtrasan.

Nej, jag har inte slutat blogga...

...jag är bara periodare...

I morse. Tidigt i morse. Hade glömt att preppa bryggaren, som jag alltid brukar göra kvällen innan. Och när jag står där och donar, halvt sovande, känns det plötsligt som att något är fel. Jag kan bara inte komma på vad...

Just a perfect day...

Vi har vår lilla stund...

...här på jorden, Milo och jag. Mellan klockan fyra och fem på morgonen. Varje dag. Det är så mysigt, säger Milo, att vi kan få en liten stund för oss själva så här på morgonkvisten. När jag frågar honom om han inte tycker att klockan fyra är lite väl tidigt, så förstår han inte alls vad jag menar. Och eftersom det är barnen som sätter dagordningen här i huset, så är det bara för mig att gilla läget. Jag går upp och trycker på kaffebryggaren som jag preparerat kvällen innan. Jag trycker igång datorn och slänger till Milo några leksaker. Sen ligger vi bredvid varandra i sängen och leker med våra respektive leksaker. Det är ganska mysigt. Efter en timme ungefär börjar Milo signalera att han är redo att somna om. Och då släcker vi lampan. Milo somnar förnöjt och jag...jag ligger vaken. Klarvaken. Jag vrider och vänder på mig en stund och stressar upp mig över att jag inte får tillräckligt med sömn. Inser att det är lönlöst att ligga kvar i sängen. Och går upp.



Godmorgon!