...att stifta bekantskap med två fina Patrikar i mitt liv. Patrik den 1:a var en häst som jag lärde känna då jag gick på ridskola för sisådär 28 år sen (shit! vad länge sen). Hästen Patrik och jag utgjorde ett perfekt ekipage, då han var snäll och lydig och jag egentligen en rätt mesig ridflicka. Till skillnad från min kompis Malin som föredrog vilda, otämjda hästar, föredrog jag lite lugnare varianter som man kunde lita på.
För några år sedan kom en ny Patrik in i mitt liv. Putte, min fina fina...svåger, är det det man kallar det? I alla fall bror till min man och farbror till min son. Stor, varm, generös, glad och godhjärtad! Oj vad vi alla tycker om dig, Patrik!
TACK för en härlig söndagmiddag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar